Dmytro Ivanovych Dzvinchuk, Victor Pavlovych Petrenko, Mariana Stepanivna Orliv, Oleksandr Volodymyrovych Molodtsov
The article offers a three-dimensional model of the institutional matrix that can be used as a methodological tool for designing institutional changes in transitional societies to develop their socio-economic systems. The empirical basis of the analysis is the results of the GLOBE research program that has defined value and practice scores of the main cultural dimensions in 62 countries which affect the formation and development of institutions. In contrast to the concept of alternative dominant “Eastern” (redistributive) and “Western” (market) matrices, as it is currently known, it is offered to interpret basic economic, ideological and political institutions of society in the form of alternative vectors. They create a spatial mega-matrix which consists of two dominant and six complementary matrices. Complementary matrices which are presented in the article are interesting for determining variants of the development of existing socio-economic systems, which could not be described using the elements of traditional matrices. It is demonstrated that real institutional matrices of modern mixed socio-economic systems are formed in the mega-matrix space with the participation of all its components. The possibilities and conditions for using the offered model in implementing institutional changes and in the development of socio-economic systems are revealed.
Este artigo ofrece un modelo tridimensional da matriz institucional que se pode utilizar como ferramenta metodolóxica para deseñar cambios institucionais en sociedades en transición que están a desenvolver os seus sistemas socioeconómicos. A base empírica da análise son os resultados do programa de investigación GLOBE, que define as puntuacións de valor e práctica das principais dimensións culturais de 62 países que afectan á formación e ao desenvolvemento das institucións. En contraste co concepto das matrices dominantes alternativas “orientais” (redistributivas) e “occidentais” (de mercado), como se coñecen actualmente, ofrécese, para interpretar as institucións económicas, ideolóxicas e políticas básicas da sociedade, a forma de vectores alternativos. Estes crean unha megamatriz espacial que consiste en dous matrices dominantes e seis complementarias. As matrices complementarias que se presentan neste artigo son interesantes para determinar as variantes no desenvolvemento dos sistemas socioeconómicos existentes, que non se poderían describir utilizando os elementos das matrices tradicionais. Demóstrase que as matrices institucionais reais dos sistemas socioeconómicos mixtos modernos se forman no espazo da megamatriz coa participación de todos os seus compoñentes. Revélanse as posibilidades e as condicións para utilizar o modelo ofrecido na implementación de cambios institucionais e no desenvolvemento de sistemas socioeconómicos.